Jo kära journalist – ibland är faktiskt räntor på ”flera hundra procent” ok!

Av Marcus L.
marcus@cashoo.se

I det här inlägget tittar vi lite närmare på ett av de vanligaste missförstånden vad gäller snabblån och ränta. Och reder ut vad journalisternas konfliktrubriker egentligen betyder.

”Lån till ockerräntor”, ”Lån med flera hundra procents ränta”. Ungefär så brukar rubriksättarna uttrycka sig när nyheten handlar om snabblån.

Senast debatten tog fart var när regeringen la fram sitt förslag på att sätta ett räntetak på snabblån. Något vi belyste i det här inlägget.

I artikeln 3 anledningar till varför räntan (ofta) är dyrare på snabblån jämfört med andra lån skrev vi också om regeringens hyckleri i frågan.

Det vill säga att man å ena sidan tar ut räntor på nästan 10 000% på sina dröjsmålsräntor för CSN och Trängselskatt. Samtidigt som man kritiserar den öppna lånebranschen.

Regeringens förslag handlar om att sätta ett räntetak på snabblån. Förslaget innebär att kreditföretaget max får ta ut 40% i årsränta.

Men också att lånekostnaden aldrig får bli högre än lånets totalbelopp. Om du lånar 3000 kr så får den totala lånekostnaden aldrig bli mer än 3000 kr.

Krigsrubriker om att snabblån borde förbjudas

Regeringens förslag ledde snabbt till krigsrubriker. Flera journalister och krönikörer tyckte att förslaget visserligen var bra, men undrade varför snabblån inte helt förbjöds.

Så här skriver en journalist i Norrtälje Tidning:

debattartikeln i Norrtälje tidning om Snabblån

…frågan är om inte reglerna borde skärpas ännu mer än vad S-MP-regeringen nu föreslår. Ett räntetak på 40 procent känns också onödigt högt. Varför inte sänka till 30 eller 25 procent? Det kan riskera att några av dagens sms-låneföretag försvinner från marknaden, men vore det något negativt?
Källa: Norrtälje Tidning | Länk

Journalisten i fråga tycker alltså att regeringens förslag är för slapphänt. Så låt oss titta lite närmare på vad som egentligen menas med 40% ränta i praktiken.

Vad innebär 40% ränta (…och ”flera hundra procents ränta) egentligen?

Exempel 1 – Snabblån om 2000 kr, 30 dagar, 40% ränta

  • Vi säger att du tar ett snabblån på 2000 kr.
  • Villkoret är att lånet ska vara återbetalt inom 30 dagar.
  • Ränta på lånet är 40%.

Ett vanligt missförstånd är att räntekostnaden du ska återbetala efter 30 dagar är 40% av lånebeloppet. Det vill säga 0,4 x 2000 kr = 800 kr.

Men det är helt fel.

40% är baserat på årsräntan. Vilket innebär att räntesumman du ska återbetala efter 30 dagar är 0,4 x 2000 kr / 12 = 66 kr.

Med andra ord: journalisten i Norrtälje Tidning tycker att det är en för hög kostnad med 66 kr på ett lån för 2000 kr.

Tycker du det? Om du ville låna 2000 kr av din vän och betala tillbaks nästa månad och hen sa att ”ok, men då vill jag ha 66 kr för besväret”.

Skulle du resa dig och skrika ”66 kronor!!!! Vilken ockerränta!!!!

Exempel 2 – Snabblån på 1000 kr, 30 dagar, 200% i ränta.

Låt oss i nästa exempel höja räntan till ”flera hundra procent” för det vanligaste smålånet – 1000 kr. Villkoren är att lånet ska vara återbetalt inom 30 dagar. Räntan är 200%.

Det innebär att räntekostnaden för lånet kommer bli: 2 * 1000 kr / 12 = 167 kr.

Visserligen en betydligt högre ränta än 40%.

Men är det ”ocker” eller orimligt att ett snabblån på 1000 kr kostar lånetagaren 167 kr?

Är det en anledning att skapa stridsrubriker? Är det en ”skandal?” Vi tycker inte det. Dels för att administrationskostnaderna för denna typ av lån är ungefär lika höga som privatlån på flera hundra tusen. (Lån som dessutom inbringar låneföretagen väldigt stora intäkter jämfört med småkreditbolagen).

Men också för att absoluta tal spelar roll, speciellt när det gäller smålån.

För oavsett ränteprocenten. En hundralapp är en hundralapp. Varken mer eller mindre.

journalister år dåliga på nyanser - och på ekonomi

Journalister är dåliga på nyanser

En sak att ha i åtanke när man läser nyheter om lån är den ”mediala logik” som varje journlist förhåller sig till.

Det finns tre grundläggande saker som en journaliststudent lär sig under sin utbildning vad gäller att skriva en bra text.

(Bra som i definitionen ”en text som blir läst” eller kanske mer relevant idag: ”en text som får klick och som därmed kan generera annonsintäkter).

Dessa är:

1. Hitta en vinkel i texten.
2. Tydliga konflikter är bra.
3. Var objektiv.

Hur punkt 3 förhåller sig till punkt 1 är något oklart. Inte minst eftersom ”hitta en vinkel” innebär att du som skribent måste utesluta nyanser och andra vinklar i artikeln som inte ”passar in”.

Precis denna logik blir särskilt påtaglig när det kommer till snabblån. Det finns liksom redan en allmän konsensus om att denna låneform är dålig.

Så journalisten riskerar ingenting när han utan några som helst nyanser eller förbehåll sågar alla kreditbolag som sysslar med snabblån. Eller struntar i att förklara vad 40% ränta innebär i praktiken.

Snabblån är helt enkelt en bransch som alla kan sparka på, utan att bli motsagda.

Fri konkurrens och höga krav på konsumentupplysning

Vi då? Är vi objektiva?

Absolut inte. Vi har ju en tjänst där man kan jämföra snabblån, och har därmed en ekonomiskt intresse i att vår hemsida får besökare och använder denna tjänst.

Men därmed inte sagt att vi ändå inte kan erbjuda andra nyanser och vinklar. Av den enkla anledning att vi kan en hel del om snabblån och ekonomi. Till skillnad från landets journalister.

Och nej, vi säger inte att det är bra med höga räntor. Och ja, det finns säkert utrymme för vissa snabblåneföretagen att sänka sina räntor.

Men förbättringar i branschen för smålån måste ske genom fri konkurrens och höga krav på konsumentupplysning. Inte genom dåliga lagar eller politiker som vill plocka enkla poäng på att slå in öppna dörrar.

Dessutom är inte alla snabblån likvärda. Du som jämfört snabblån på vår sida vet att ett lån på 1000 kr kan kosta allt från 0 kr till 477 kr.

Vi kan inte dra alla snabblån över en kam. Därför är jämförelser och kunskap fortfarande de viktigaste verktyget för konsumenten att hitta det bästa lånet.

Se även: